Pamela Jaskoviak

Pamela Jaskoviak debuterade som poet 1995 med Svart tulpan. Hennes bildrika dikter leker med klichéer och kan påminna om popmusik i det snabba, sensuella anslaget. Sedan debuten har hon givit ut diktsamlingar, barnböcker och romaner, däribland den uppmärksammade Agadir, my love (1999). Pamela Jaskoviak är också verksam som dramatiker och översättare och är återkommande kåsör i ”God morgon världen!” Senast utkom hon med Kvinnor utan män, en samling oroande, överraskande och avslöjande noveller. ”Pamela Jaskoviak är en suverän skildrare av livets utsökta små besvikelser”, skrev Andrea Lundgren i GP. I höst är hon aktuell med en ny, efterlängtad diktsamling, Rubedo, där ett ensamt diktjag i medelåldern iakttar tidens inre och yttre förlopp i ett kustlandskap och gradvis smälter samman med naturen. I staden, där hon tidvis vistas, luckras gränsen mellan det organiska och det urbana upp, medan omänskligheter pågår runt om i världen. Rubedo hänvisar till den röda slutfasen inom alkemin, där kropp och ande blir ett eller, om man så vill, där guldet framkallas.