Program / Evenemang Foto: Sofia Runarsdotter Foto: Sofia Runarsdotter

Rannsakan

Tema Rannsakan med Maciej Zaremba, Johanna Frid, Linus Gårdfeldt och Nina Wähä

Tid och plats

6 februari
Konsertsalen, Musikens hus, Göteborg
19:00

Biljetter och info

Inträde

80 kr, 50 kr för studenter och medlemmar i FCV

Förköp

www.ticketmaster.se

Tillgänglighet

Se Musikens hus hemsida

Arrangör

Författarcentrum Väst

Kontaktperson

Pål Börjesson
Thomas Skuja
poesiochprosa@forfattarcentrum.se
031–751 25 50

Foto: Sofia RunarsdotterFoto: Sofia Runarsdotter

Maciej Zaremba

Maciej Zaremba har med en rad artikelserier om tvångssterilisering, polska rörmokare, sjukvården, mobbning på arbetsplatser och om skolan blivit en av Sveriges mest profilerade journalister. För att ha skildrat ett Sverige som många aldrig får syn på har han tilldelats Stora Journalistpriset, Publicistklubbens Guldpennan samt Samfundet de Nios särskilda pris. Nu är han aktuell med boken Huset med de två tornen, där han granskar sitt liv med samma noggrannhet som han tidigare har granskat det svenska samhället. ”Dramatiska, absurda och grymma händelser avlöser varandra när Zaremba berättar sin egen och sin familjs historia, men låt mig säga det redan från början: det är inte dramatiken som gjorde att jag sträckläste ’Huset med de två tornen’. Det är tonfallet.”, skrev Håkan Lindgren i Svenska Dagbladet.

Foto: Jennifer SamelandFoto: Jennifer Sameland

Johanna Frid

Johanna Frid är född i Stockholm, numera boende i Köpenhamn. Hennes debut Familieepos, som hon skrev tillsammans med Gordana Spasic, nominerades till Sveriges Radios lyrikpris och Katapultpriset. Nu är hon aktuell med den hyllade autofiktiva romanen Nora eller Brinn Oslo Brinn. I den beskriver hon en period som präglas av två plågor som stundtals förlamar henne: dels smärtan av endometriosen, dels svartsjukan som utlöses av att hon inser att hennes pojkvän ännu har kontakt med sin f.d. flickvän Nora. “Frids autofiktiva berättelse är till hälften en kärlekshistoria, till hälften en sorts litterär sjukdomsjournal, frammanad av en sällsynt stark och associationsrik prosa – när jag letar jämförelser kommer jag egentligen bara på Strindberg och hans arvtagare, som ju främst är kvinnor: Carina Rydberg, Maja Lundgren. Drivet i språket, humorn, vreden som berättelsen bankas fram med och förmågan att så precist ge teckning åt känslolivets smutsigaste sidor,” skriver Victor Malm i Expressen.

Foto: Cato Lein

Linus Gårdfeldt

Linus Gårdfeldt är uppvuxen i Värmland och numera bosatt i Karlstad. 2009 debuterade han med den uppmärksammade, rytmiska diktsamlingen Men golvet har ingen mun. Om uppföljaren Gråbergsång från 2012 skrev Anna Hallberg i DN: “Jag tänker ibland på Willy Granqvist. Eller Tomas Tranströmer. Det lågmälda enkla. Rörelsen bort och mot det egna jaget. Bilderna som faller självklart som regndroppar, men blir komplexa när man studerar dem närmare.” Efter Lys med apan (2015), är Gårdfeldt nu aktuell med sin fjärde diktsamling: Den råttan. Boken tar avstamp i invalet av Donald Trump 2016 och blir en uppgörelse med det egna skrivandet och dess förutsättningar och omständigheter. Epitet “den råttan” går inte bara att applicera på amerikanska presidenter utan även på samtidspoesin, barrträd och författaren själv.

Foto: Kajsa GöranssonFoto: Kajsa Göransson

Nina Wähä

Nina Wähä är författare, med bakgrund även som popsångare i bandet Lacrosse och skådespelare i till exempel filmen Babylonsjukan (2004). Hon har studerat vid Litterär gestaltning i Göteborg och gjorde uppmärksammad debut 2007 med romanen S som i syster. Året därpå skrev hon en specialsamling med noveller, Allt handlar inte om dig, på uppdrag av Göteborgs filmfestival. 2010 kom hennes andra kritikerhyllade roman Titta inte bakåt! I vår är hon aktuell med sin tredje roman, Testamente, som bland annat ställer frågan: Är man ansvarig för sin familjs synder? Huvudpersonen Annie är gravid och åker motvilligt hem till platsen där hon växte upp: en bondgård i Tornedalen, med sitt egna språk, sitt eget meänkielie. Ingen blir särskilt glad att se henne, för hennes familj hukar under en mörk hemlighet. Dessutom består den av så många som tolv barn (eller fjorton beroende på hur man räknar). Testamente är en familjeroman som inte liknar något annat. Lite som om Thomas Vinterbergs film Festen släppts ner i ett Jonathan Safran Foerskt universum.